söndag 16 december 2007

Seyfo - Vilka bör erkänna folkmordet?

Seyfo (sve; svärdets år) kallas folkmordet, det s.k. "folkmordet" som en del föredrar att uttrycka det, som begicks i osmanska riket mellan åren 1915 och 1918/1923bl.a. armenier, syrianer, assyrier och pontiska greker. Sedan dess har överlevande och efterkommande generationer kämpat för ett erkännande. AINA rapporterar att IAGS nu även har erkänt händelsen som ett folkmord på yoyes och greker, utöver armenierna.

Men vilka erkänner folkmordet, eller framför allt, vilka erkänner det inte som ett folkmord? Man kan vara politiskt korrekt och ändå konstatera att förnekelsen är utbredd i Turkiet. Vi bör då få den turkiska regeringen att erkänna folkmordet, eller bör vi? Vilka bör erkänna folkmordet och på vilket sätt bör erkännandet se ut?

Låt oss ta ett svenskt exempel:

Källa
I flerpartimotion  1999/2000:U651  (v, m, c, fp, mp,
kd) konstateras att armenierna i början av 1900-
talet utgjorde en kristen minoritet i det
sönderfallande ottomanska riket, som under första
världskriget var lierat med Tyskland. Det var i
skuggan av första världskriget som de stora
massakrerna på armenier genomfördes. Den stora
massakern genomfördes 1915. Det finns ingen exakt
statistik när det gäller denna tragedi. Vanligen
brukar man räkna med att mellan 1 och 1,5 miljoner
armenier mördades, direkt eller genom svåra
förhållanden under de deportationer som genomfördes.
250 000 lyckades fly till Ryssland, 200 000
tvingades att bli muslimer och 400 000 flydde till
Syrien. När Kaukasus invaderades av Turkiet 1918
dödades ytterligare 50 000-100 000 armenier.
Motionärerna  menar att det är uppenbart att dagens
turkiska regering och politiska system inte kan
lastas för vad som skedde under den tid då
folkmordet på armenierna ägde rum, men anser att
skadestånd till efterlevande rimligen borde betalas
ut av den turkiska staten.
Motionärerna  kräver att Sverige i FN och EU verkar
för att dagens Turkiet erkänner folkmordet på
armenierna.
Utskottets överväganden
Utskottet menar att det är angeläget  och nödvändigt
med en officiell redovisning och erkännande av
folkmordet på armenierna. 1985 fastslogs i FN och i
Europaparlamentet att det ottomanska riket begått
folkmord på det armeniska folket i början av detta
sekel.
Utskottet  anser  att  ju  större öppenhet  Turkiet
visar beträffande sitt förflutna desto mer bidrar
det till att stärka Turkiets demokratiska identitet.
Det är därför viktigt att det genomförs
förutsättningslös oberoende internationell forskning
om det folkmord som drabbat den armeniska
befolkningen.
Det vore  av stor vikt om det kan utvecklas en ökad
öppenhet och historisk förståelse för händelserna
1915 och därefter. En förbättring härvidlag torde
även få betydelse för stabiliteten och utvecklingen
i Kaukasusregionen i sin helhet.
Med vad ovan anförts anses motion 1999/2000:U651 (v,
m, kd, c, fp, mp) besvarad.
Är då utskottet tillräckligt påläst för att yttra sig i frågan? Är riksdagen det? Om man i fallet tagit hjälp av experter bör man bygga sitt ställningstagande på deras inlägg i saken. Visserligen ökar kunskaperna i ämnet bland vederbörande politiker men nej, jag tror inte politiker besitter bredden och de rätta kunskaperna även efter utfrågningar av experter. Även om forskarna och experterna är eniga i frågan finns risken för att politikerna inte riktigt förstår problematiken, det experterna menar samt det som jag ska nämna i nästa stycke. Detta leder till att man hellre friar än fäller, vilket är bra, men det kan samtidigt användas som argumentum ad populum och argumentum ad verecundiam av förnekare.

Ett annat problem är att frågan blir politisk och även ibland av personlig karaktär. Vad har EU att tjäna samt förlora på ett erkännande? Förmodligen lär relationerna till Turkiet ta skada och detsamma gäller för USA. Dessutom kan frågan vara personlig för enskilda politiker bl.a. p.g.a. nationell stolthet samt överdriven respekt för personer med negativa anknytningar till folkmordet. Det är mycket att offra för yoyes.

Politiker ska inte vara de som fastställer vad som är ett folkmord och vilka händelser som hamnar utanför definitionen. Vi har utomordentliga historiker och organisationer som IAGS som sköter det. De har kunskapen och objektiviteten politiker saknar. Detta gäller t.ex. inom de naturvetenskapliga frågorna i dag. Inte är det politikernas uppgift att rösta kring vilka teorier inom fysiken som skall erkännas. Man tar ställningstagande helt enligt de senaste rönen, ofta via regeringens vetenskapliga råd. Liknelsen kanske är svag men jag tycker fortfarande det ligger en del i det.

Om länder bör ta ett officiellt ställningstagande bör det vara samma ståndpunkt som eminenta historiker har. Men även här blir det ett problem; vilka är eminenta?

Hursomhelst kan det vara intressant att ta sig en tankeställare. Att det rörde sig om ett folkmord är rätt så vedertaget. Behöver vi då verkligen bry oss om vad politiker, som inte är vittnesgilla, röstar? Rent humant, ja, om man aktivt förnekar grymheten i händelsen. Det är viktigt att ta lärdom av historien och inte låta sådana hemskheter återupprepas. Men annars?

2 kommentarer:

Anonym sa...

kibokh maodecat u email didokh? kito mede kobacno d'omarno elokh.

Förenade, på riktigt sa...

denforenadebloggen är mitt gmailkonto.